sommarminnen.

produktion.

ETT KORT FRÅN ÅRETSJULPRODUKTION

Up and Go

Sonen blev plötsligt vuxen i sin profil ,det verkar så långt tillbaks ,flera hundra mil .Sedan
den dag han med skrubbat knä och svårt att säga R kröp upp i mitt knä och ville alltid sitta där.
Nu knöt han nyss sin slips på väg mot skolbaluns står han där i sin kostym och doftar svagt av ny parfym.Skrattar varmt åt morsans lilla tår å hennes mummel om att åren bara går,en kram han ger fast han måste då bli böjd ,morsan hans är stolt å lite nöjd.Du är lika grann som din store bror och just nu känns det fint att vara mor.
Fast det har det alltid gjort åter igen tiden går för fort,Nu så är jag kortast i min familj barnen är längre och allt litet blir ju stort. Far tar fram mobilen och knäpper ett kort.

Poesi å så.

Det var en gång en gammal gumma hörseln blivit klen och ögonen skumma,tänderna var inte orginal minnet var bra om än hälsan var skral.
En barnbarnshand räcker en bukett av konvaljer plötsligt minns hon bortglömda detaljer,vägen till skolan med nya skor,lära sig cykla av storebror,den oändliga slänten med ståtliga blad och konvaljerna hon plockade så mamma blev glad.
Doften av smultron när sommarn var varm ,höstlöv i eldsfärg på fönsterkarm,nysnö på marken fort fram på sparken. Lovikavantar å egna slantar.Polkagris i munnen ,blåsippor och vatten i brunnen.
En minnesföreställning på första parkett,å allt detta för en konvaljbukett.

Åsiktsfrihet

Barkhänkle Järpstag Klyvsträpplarn Svångdrag.
Ge häv åt doskrängstran ,Gå bort mot körkelitrinnstret,Ge gävresneddran åt kasabacken ,Titt
på dänn stadsfressen me knyck på nacken.
Gatt hämtin sjåskollren befure smällhygge häll sesjälv.
Allri ha hävure sann emotig gamm strytt,förr vanä rent svingräffs bakatunna men ickenu
nä nu skahäva na fiintyckran å hellehansenflismode å dyrrt.
Icke tyckte enannan hä ä bätter å vethuttren ovan egen vetskap å icke i onödranhet häng upp si på na jallt viss.
Je ha allt sägt ,En må sittstillran i undromstrit innan en gatt rese å hävåt se na tyngre en va en kunn ha innaför samvetrans boning.
Visserlugran gett en missyntaga å felgöra iblandren men hadd i minnern att hä mänskligen äder att felran.
Tillop så även självrestra prästefölkret ha gjört fel säg man flåt komm man no inn i himmlerenran iallomhetensfall.